Så mycket på så lite utrymme
Okej, antar att detta kommer bli ett långt och rörigt inlägg.. Jag är helt överväldigad av känslor och tankar som tar upp all plats i min hjärna och tillslut blir det nästan tyst där inne. Typ som ett lock för öronen. Sen sjunker lite undan och så börjar det om. Jag vet inte.. Usch.. Aja, here it goes, ska försöka få ner tankarna i ord så gott det går.
E kom hem igår. Faktiskt precis när jag lagt upp gårdagens inlägg, då ringde han. "Jag är hemma om 20 minuter ungefär" okej, hjärtat slog hårt och det pirrade härligt i magen. Slängde på mig och tryckte lite extra på gasen ner till Kungälv, körde för fort. Hör hans röst i porten och precis som madde sa till mig "när du ser honom kommer du veta" mycket riktigt, en härlig känsla spred sig i kroppen och jag kände mig lugn, hel. Fick åka hem snabbt igen för att mamma skulle ha bilen, körde tillbaka till honom igen. stod bakom mig och la sina armar om mig, kysstes och hade sex. Pratade lite, kollade på bilder. En konstig stämning, började kännas tryckt. Han såg inte mycket på mig, rörande inte vid mig. Jag pratade, han lyssnade halvt. Jag berättade att jag mår mycket bättre, jag vet vad jag vill, jag vill gärna veta vad du vill. "Det är inte det att jag inte vill, men jag måste tänka, jag har mycket att tänka på, du vet att jag precis kommit hem" Höll tillbaka besvikelsen, log och nickade -okej.
jag har nya berg att bestiga, nya utmaningar. Nu ska jag försöka få tag i ett jobb eller en praktikplats och antagligen börja plugga. Det är tankar som snurrar just nu och på måndag ska jag sätta igång, ska höra mig för på olika ställen och gå tillbaka till utgångspunkten. Jag har lärt mig mycket. Jag har sett att jag kan, jag är inte så värdelös som jag trodde för bara några veckor sedan. Trots att detta är ångestmoment, det är de ju för alla, så.. Jag vill ha honom vid min sida. Hela alltet är så onödigt komplicerat, jag vill inte leka några lekar, spela något spel.. Jag älskar honom, jag är förälskad i honom, jag vill vara med honom och möta alla motgångar med han vid min sida och finnas vid hans. Jag förstår att vi har en bit att gå, allt blir inte bättre över en natt. Trots att jag försöker med hela min kraft att inte tänka för mycket på honom, vad han tänker, känner eller vill så vill jag veta. Jag kan inte låta bli, jag vet att han älskar mig, men, är han förälskad i mig fortfarande? den tanken vägrar försvinna. Förut idag gick jag en promenad med en vän, vi pratade mycket om detta och hon sa till mig att fokusera på mig själv, att inte låta honom vira mig runt hans lillfinger. svårt att förklara men delvis har hon väl rätt. Jag behöver fokusera mer på mig själv, inte bara när det gäller E, utan allt. Jag tänker så mycket på andra och annat och lägger mitt eget mående och mina måsten åt sidan.
men samtidigt som sagt, jag vill inte ignorera honom, jag vill inte leka den leken. Jag vill vara med honom och tänker inte hålla tillbaka känslor. Jag bara önska att jag kunde veta hur han känner och vad han tänker på. Hela situationen är väldigt frustrerande. Ikväll är jag ensam och har inget att göra, ska gå en promenad strax sen lär jag sitta här igen och kämpa med tankarna. Imorgon har jag dock fullt schema, skönt. Skickade iväg ett glatt och flörtigt sms för några timmar sedan, fick precis en kort svar. Om han bara.. Fan, kärlek borde vara enkelt. Jag är glad att jag trivs bättre med mig själv nu för tiden, för allt jag har. En tidigare svagare Elin hade låtit kärleksproblemen och livet i det stora hela äta upp henne igen. Jag är starkare nu, men det är tufft.
