Tid för andra tankar
Det har blivit standard för mig att vakna minst en gång per natt och att vakna till vid 4-5 tiden och vara helt klarvaken, trött men kan aldrig somna om. Ganska tröttsamt, har ingen anledning till att vara vaken så tidigt, och varför drömmer jag så konstiga drömmar? Kan bara skylla på medicinen och alla tankar och känslor som jag antagligen inte ens "tänker" på. Kanske, eller nåt.. gick en långpromenad imorse och kände en del träningsvärk efter gårdagens springrunda, typiskt mig att inte göra något lagom, svensk som jag ändå är, kör slut på mig själv totalt istället.
sitter just nu och gör ingenting, ska snart iväg till träningen, så tar mig lite tid att tänka på annat än körkort, och känner efter inom mig. Mår jag bra nu? Jo, det gör jag. Jag känner mig lite otålig och nervös inför kommande prov, men annars lugn. Det har gått lite mer än en vecka och först idag, när jag tillåter mig själv att tänka så saknar jag vardagen med E. Eller den vardagen vi hade innan allt kom imellan. Frukostarna, duscharna, matlagningen, myset framför en film, skratten, hans snarkningar, hans beskyddande arm runt mig på nätterna. Jag vet inte alls hur det kommer bli när han kommer hem eller ens hur han känner för mig nu, många, många mil ifrån varandra och tre veckor kvar tills vi ses igen. Saknar han mig? Mycket? Lite? Tänker han på mig? När han ska sova? När han vaknar? Idag tänker iallafall jag på detta, visst finns han alltid där någonstans i bakhuvudet, men idag och just nu plockar jag fram honom.
jag tror inte att ett telefon samtal just nu skulle hjälpa, trots att jag mår riktigt bra just nu och vet om att denna tid är bra och gör gott för oss båda, så kan jag med handen på hjärtat erkänna att jag faktiskt lite vill att den ska vara över nu. Tre veckor.. Suck.. Men om saker och ting för en gångsskull går min väg, så kommer jag ha mycket att göra och se fram emot under denna tiden. Allt hänger på tider för uppkörning och teoriprov.
