Stress!
Ärligt talat, är det såhär svårt att ta körkort? Eller är jag bara totalt efterbliven? Körningen går ganska bra får jag säga, bara småsaker som måste skärpas till, men teorin.. Djdbfjfi.. SNOOOPP! Jag kämpar, försöker, tar pauser, men det fastnar inte särskilt mycket! Gick ut och satte mig på huk utanför ytterdörren i några minuter, tårarna kom, lät dom rinna en stund och torkade sen bort dom, sa högt till mig själv att jag klarar dethär, jag SKA klara det här. Detta är mitt första steg ut i det riktiga livet, livet utan depression och skit.. Jag är färdig med detta nu, finito, kaputt, khalas, done! NU ska jag ut! Och det steget är det svåraste och tuffaste!
Jag stressar sönder mig för detta förbannde teoriprov! Jag har halkan om en vecka(nästa måndag) och jag skulle helst av allt vilja ha gjort teorin innan januari is gone away.. Jag vill det så otroligt mycket! Jag borde klara det då, eftersom det är de som jag önskar allra mest just nu! Vill bara ha gjort skiten nu så jag kan boka min uppkörning och ha körkortet i näven i slutet av månaden.. För övrigt har jag insett en sak, stressen och ångesten släpper vid tre olika tillfällen.. När jag springer eller indoorwalking, är med mina två bästa vänner, eller om jag skriker tills lungorna värker av syrebrist. Ja typ, när jag kör slut på mig totalt, när all energi är förbrukad, då känns det bättre.
