Slutet
Det var några dagar sen jag skrev ner något vettigt här, eller ja, någorlunda vettigt iallafall. Men jag lever och mår bra, tränar och umgås med vänner. Det börjar närma sig slutet av denna månad, vet inte riktigt vad jag ska säga om den.. Den har både gått fort och långsamt, det känns som att det inte var alls längesen jag stod på västra gatan i Kungälv med två vänner och tittade ångestfyllt på nyårsraketerna som lyste upp himlen. när jag tänker tillbaka på dom sista dagarna på 2013 och dom första på detta nya året så var dom fyllda enda upp med kraftig ångest och vilsna tankar. Det släppte efter ett tag när jag bestämde mig för en stor förändring hos mig själv, började lägga ner all min tid och energi på att ta körkort, att ta min medicin ordentligt igen, tillåta mig själv att gå igenom allt kaos i min hjärna och sortera det som verkligen är viktigt och slänga resten, att umgås med mina vänner och bara skratta gott. Visst, vissa dagar har jag tänkt på hur enkelt det skulle vara att släppa ner garden och låta depressionen ta övertaget igen, gräva ner mig under täcket i sängen, inte äta, inte svara på tilltal, bara ligga där och låta livet rinna ut som sand genom fingrarna. Men det är faktiskt inte ett alternativ för mig längre, jag vill leva nu. Och jag vill leva det bara för mig.
människor som lever eller har levt med depression vet hur svårt det kan vara att vistas bland folk, att pressas eller att ensam ge sig själv en spark i arslet och bara göra det som var bestämt och sen inse att det inte var så farligt och faktiskt riktigt kul! Jag är inte folkskygg och har aldrig varit, jag trivs i min "ensamhet" och behöver den men aldrig folkskygg. Men när jag mått som sämst har jag haft svårt att ta mig ut, göra olika saker och framför allt-att göra det ensam. Ingen vän eller familjemedlem där, bara jag och inte en kotte som jag känner. Därför är jag just nu ganska stolt över mig själv och vad jag åstadkommit denna månad, halkan på stora holm, teoriprovet, mörkerkörningen och testuppkörningen, börjat träna bland annat. Det är friskhets tecken för mig. Jag bestämde själv att göra det, gjorde det och fick det gjort. Utan att skjuta upp någonting eller ge upp när det tog emot. Jag har haft roligt denna månad, roligt med mig själv. Jag har gjort saker tillsammans med mig själv och FÖR mig själv. Det är jag stolt över och det tänker jag bära med mig nästa gång allt känns tufft. På en månads tid har jag växt mer än jag kunnat drömma om.
