trullz.blogg.se

 

började min tisdag med julkalendern (ja, jag fyllde 21 i helgen..) sen tog jag en lång promenad själv,

ville bara försöka rensa skallen så lämnade hundarna hemma för att bara kunna fokusera på att sätta den ena foten framför den andra.

 

min vikt resa har varit lång och kämpig, den startade ungefär samtidigt som jag skaffade hund.

jag fick nog och bad om hjälp när vågen visade närmare 90 kg till mina 170 cm..

jag ändrade om min kost och började ihärdigt med långa raska promenader.

jag tappade kilon på ett hälsosamt sätt och i långsam takt. 2012 låg jag på ungefär 69 kg och började känna mig lugn och hyfsat nöjd. men så lätt och fort det kan slå fel.. Tidig vår 2013 började jag motionera lite hårdare, starta varje dag med en långpromenad, tappade aptiten och åt lite på dagarna utan att vara medveten om det, avslutade varje dag med en joggingtur. Jag såg inte att jag rasade i vikt men alla andra såg det. Och först när folk började påpeka det öppnade jag ögonen och började varje dag väga mig, 65 kg, 64, 63, 62, 61.. Varje gång jag ställde mig på vågen och såg att siffrorna blev lägre blev jag glad och stolt över mig själv. Jag började säga till alla att jag ville väga ungefär 60 kg, inte mer. Då skulle jag vara nöjd och hålla mig där. Men ju mindre jag åt, ju mer försvann hungern och jag kunde nöja mig med 3-4 osötade brödskivor med lite smör på varje dag. Ibland drack jag bara kaffe med lättmjölk. Tänkte inte på det.. Jag var ju inte hungrig trots att jag rörde så mycket på mig?!

 

i somras var jag nere på 56,7 som lägst och här är jag nu, svälter mig ett tag, tills en dag hungern tar över, allt åker ner för att sen flyga upp i en jävla fart igen. jag frågar ofta mig själv hur jag hamnade här, och att jag ska sluta och börja äta normalt och sluta oroa mig för 1 eller 2 kg på eller av. Men det är OMÖJLIGT. 

 

Just nu vill jag bara tillbaka till en inte så viktfixerad elin, så att jag kan fokusera på annat och lägga all energi på att få ordning på mitt liv.