Crap..
sitter i min säng med ipaden, skulle egentligen varit på körskolan nu. Orkar inte.. Vill ta en promenad, orkar inte de heller.. Vill bara krypa ur min kropp och sitta som en skugga på väggen och iaktta alla andra, hjälpa och vägleda dom genom deras liv, mitt egna sätter jag inte särskilt högt värde på, är så trött på att inte VILJA något, att bara sitta och se livet glida förbi. Ställer mig frågorna igen, hur blev det så här? När blev det så här? Men framför allt, hur ska jag ta mig härifrån? Kämpar med att försöka tvinga min hjärna att fungera normalt, att försöka lura mig själv till att vilja som alla andra. Men det blir bara halvdant..
Funderar starkt på att springa ut i skogen, ta tag i första bästa trädstam och skrika tills luften tar slut.
Kanske försvinner all ångest då? Det känns som att de gör de samma om jag ber om hjälp, viljan att ta mig upp och ur denna skit-håla måste komma inifrån mig själv och vissa dagar gör den det, men dagar som idag finns det inget hopp.
Fan, så patetisk jag har blivit.. Har gått upp i vikt, känner mig grotesk, ena sekunden tänker jag "what the hell? Jag har ändå blivit tjock så ge mig den där pepparkaksdegen!" Nästa sekund ångrar jag mig och vill bara leva på kaffe och cigg tills det inte finns något kvar av mig.. FYFAN vad skönt det är att få klaga ibland, bara släppa ut allt!
jag får väl ta den där promenaden nu, och ta mig i kragen. Skärpning för fan, elin..
