Blås DIN strid i hornet
Idag mötte jag min vändpunkt, nu har jag slått i botten för sista gången. Motgångar kommer alltid finnas, men det ska inte få bryta ner mig såhär igen. Igårkväll gick hjärnan på högvarv, en röst i mitt huvud sa till mig att "idag elin, så får du välja. simma för ditt liv eller sjunk som en sten, res dig upp och slå tillbaka för allt du är värd eller ligg kvar och ge upp. Blås DIN strid i hornet och ge inte upp förens din själ är fri igen."
Imorse hade jag bestämt mig för att skita i körskolan, men något hände i sista sekunden. Jag tog upp mobilen och ringde, kroppen gjorde inte som hjärnan sa till den. sa till min lärare att jag skulle vara ärlig, jag hade inte tänkt komma idag, men att jag ångrat mig. Så underbart snälla dom är på den körskolan! Hon körde upp till mig och hämtade mig! Och fram tills jag satte mig i bilen och började köra tänkte jag bara "jag vill inte, jag vill lägga mig under täcket och gömma mig från världen" men sen dök rösten upp igen, vem gör du det här för? Dig själv! Det är dags att vara snäll mot dig själv elin, ta HAND om dig för helvete! Gör det och gör det bara för dig själv. Och jag gjorde det, och gissa hur bra det gick? super! Mamma hade inte räknat med det efter att jag total bröt ihop i en liten hög framför henne igårkväll. Hon blev förvånad över att jag gick dit idag, och stolt. Jag gick halvvägs hem och sen plockade hon upp mig och vi åkte till mormor i Kortedala.
jag och mamma åkte först och handlade åt henne och sen drack vi kaffe och tjötade länge hos mormor, hjälpte henne ner med julpynt och annat. Kom nyss hem och känner någon form av lugn i kroppen, det som skaver just nu är att jag saknar min man och vet inte vad som ska hända nu, vi har det tufft båda två och jag vill inte flytta in hos honom förens jag är klar med körkortet och har fått en praktikplats eller jobb. Han förstår de men det svider att bara ses några få korta stunder i veckan..
Det är måndag, men det känns stabilt, det känns okej.
